Nicas

Igår gjorde jag verkligen inte många knop.. kände bara för det. Visst var vädret en stor påverkande faktor. Det hade regnat oavbrutet i tre dygn (ibland med snöinslag) sedan natten till fredagen. Okey.. vindstyrkorna hade avtagit så det krävdes inte längre en tvåhandsfattning av paraplyet. Men man blev blöt om fötterna oavsett vilka skor man valde.

Lånade av J både mjukisbrallor och tröja i sweatshirt. Allt detta i storlek L... stort och bylsigt men ack så slappt och skönt. Byxorna hängde minst en decimeter i grenen. Och öppnade man lite på tröjans dragkedja ville den till att hasa ned från axlarna. Böt heller aldrig glasögon mot linser. Såg verkligen riktigt obrydd och dassig ut.

När jag skulle förflytta mig från den ena lägenheten till den andra (en sträcka på ca 350 steg) tog jag på mig ännu en alltför stor fleecejacka och en vindjacka utöver allt detta. Såg verkligen ut som en fågelskrämma. 

Ibland är det så skööönt att bara få vara och knappt sticka näsan utanför dörren. Att hämta krafter kallar jag dessa dagar. Men mat ska man ju ändå ha...

Önskar att även kinarestauranger skulle ha utkörning av mat (pizza kom inte på tal). Ångrade att jag följde med till kinarestaurangen i min utstyrsel. Frågorna blev många trots att jag beställde ur menyn. Ville ju bara diskret sitta ifred i det mörka hörnet i väntan på maten. Men den ena frågan efter den andra kom med olika personer från köket. Vid överlämningen av maten satt halva styrkan bakom kassan. Hrmpf...
Undrar om det verkligt handlade om maten eller om det var för att samtliga i köket skulle få en skymt av mig?!? Tur att jag inte stötte på någon jag kände!

Idag har krafterna återvänt...