På vägen hem
Har som jag tidigare nämnt ställt undan cykeln inför vintern till förmån för bussen till jobbet på morgonen. Och i mån av tid för en skön promenad hem igen på de knappa 5 km.
Efter förra veckans stressade schema har det nu lugnat ned sig en aning. Och tid finns åter för denna njutbara syssel-sättning.
Efter timmar av dans och bugg på festen i lördags drog jag på mig en präktig träningsvärk. Den smög sig så sakteliga på mig i söndags eftermiddag för att kulminera under måndagen. Vissa stunder kändes kroppen så stel så jag kände mig som Pinoccio. Ni minns väl den lilla sprattelgubben i trä med långnäsa i sagornas värld?
Idag kände jag mig något mjukare i kroppen igen. Bestämde mig tidigt för skippa bussen för en skön promenad hem från jobbet. Tyvärr försvann solen och en dimma smög sig in över stan.
Har en rätt fin promenadväg
hem längs Lulsundskanalen. Gillar också att det är fordons-
fritt då stråket endast är ämnat för gångtrafikanterna.
I samband med skymningen tändes lamporna. Trots att dimman sjönk blev luften aldrig så fuktig att det kändes vått. Och med en temperaturen på hela 6 grader ... nice!
Javisst är det fint vid Lulsundskanalen! Jag har oxå en fruktansvärd träningsvärk i mina vader, var hos min sjukgymnast igår, hans jobb är inte att vara snäll mot sina kunder...
:S
nästan lite magiskt!
Det blev vackrare på bild än vad det var i verkligheten... ja t o m lite trolldom över det hela.
