Tusen tack
Tusen tack syster för att du
vågade glänta på sjukdörren,
även om du inte kom in.
Tack också för de fina vita tulpanerna och asken med chokladhjärtanen. De piggade definitivt upp!!
De satt fin, fint.
Sniff, sniff... smaskens!
Nu är jag äntligen på benen igen. Det satt verkligen hårt inne (tolv urtrista dygn).
Men nu lämnar jag soffan med det sköna täcket, släpper taget om toarullen och återställer vitaminer, salvor och mediciner i skåpet där de hör hemma.
Nu tänker jag komma igen med livet och bloggandet igen. Tack för att ni finns!
Har du bara ätit ett hjärta??
Skönt att höra att du äntligen är på benen, kunde du vara ute o njuta av det fantastiska vädret igår?
Vi var på Ormberget o åkte slalom, A kan åka liften själv o är så stolt!!
Nehej, den asken är ett minne blott! =)
Inget vädernjutande alls. Var en snabb sväng på stan innan jag återvände till "bunkern". Först på kvällen började kroppen lyssna till mina signaler.
Vad duktig A är... vilka framsteg!!
välkommen till baka
men 12 dagar oj det var en rejätl en fy och usch och hujedamej
kram fråm moster keb
Mm, vilken go syster! Skönt att höra att du är på bättringsvägen igen och tillbaka till bloggen!
Kram!
KEB, Tackar... mer influensa än förkylning. Slapp tack o lov feber som verkar härja i samband med den.
Camilla, Min syster är guld! Tackar..
